En veckas yogaskola
Dag 1 Vad är yoga?
Dag 2 Asana - de fysiska rörelserna.
Dag 3 Pranayama - aldrig utan ditt andetag
Dag 4 Mediation - glasyren på tårtan
Dag 5 Musik - förstärker eller distraherar?
Dag 6 Vad ska jag ha på mig? Spelar mattan någon roll?
Dag 7 Sinnets rörelse

Yogaskola. Dag 1.

Varför yoga och vad är yoga egentligen? 


Tänker att vi börjar från början. Vad är yoga? En relation. En relation mellan kropp, själ och sinne. Där balans uppstår och medvetenheten blomstrar. Ordagrant betyder det att förena. Länka samman. Det ändliga med det oändliga.

I tusentals år har människan använt sig av yogiska tekniker och förhållningssätt. Omkring 400 efter Kristus systematiserades yogan av Patanjali och den delades in i åtta delar som jag kommer att gå in på i ett senare inlägg. 

Idag finns det en hel skog med olika yogaträd som vem som helst kan gå vilse i. Var börjar man? Och varför?

Många uppsöker idag yogaklasser för att bli starkare i kroppen, smidigare och lugnare i sinnet. Allt det kan man faktiskt få av yoga. Och mer. Om man ger den tid. Ge och ta. Som i en relation. Jag brukar rekommendera att man testar olika typer av yoga om man är nyfiken. För de olika varianterna skiljer sig verkligen åt i sina uttryckssätt. Dessutom är lärare individer med unika sätt att förmedla sin kunskap på. Och allt passar inte alla. 

Jag yogar av flera skäl. Som många andra började jag den fysiska vägen. I mitt fall med Ashtanga yoga. Jag tyckte det var underbart att sträcka ut kroppen i sin fulla längd. Vrida, vara upp och ner. Svettas. Efter ett pass upplevde jag en lätthet i såväl kropp som sinne som jag inte upplevt tidigare. Där hade vi också ett nyckelord. Uppleva. Yoga är en upplevelse av varandet. 

Efter några år på yogamattan upptäckte jag kundaliniyogan och dess rika mantraskatt. Att använd rösten och skapa vibrationer som får alla celler i kroppen att dansa av lycka är ljuvligt. För mig direkt livsförhöjande. Att mediterar med eller utan mantran är min dagliga dusch för att behålla sinnesron och möta mig själv på ett djupare plan. 

Jag rekommenderar att testa minst tre olika sorters yoga (Ashtanga, Sivananda, Hatha, Kundalini, Restorative, Yin, ISHTA, Jivamukti), för att skapa sig en egen uppfattning. Gå till en certifierad lärare som har en helhetssyn på yoga. Bra att ha i bakhuvudet kan vara att det kanske inte är det man tror sig vill ha som man behöver. Vad menar jag med det? Jo, att om jag redan är uppe i varv, stressad, träningsinriktad så kanske jag vill optimera min tid och använda yoga som ren träningsform. När jag egentligen skulle få bättre balans i mitt liv genom att välja en lugnare, mer meditativ yogaform. Som restorative, yinyoga eller kundaliniyoga. Vice versa, gäller med. Känner jag en tröghet i vardagen, behöver jag få upp en inre eld. Då kan en mer fysisk yoga vara härligt. 

Det finns också en hel del yoga online idag. Kan vara ett utmärkt komplement. Men jag tror verkligen på att hitta en studio eller lärare som personligen kan guida dig in i yogans värld. Som ser just dig och dina behov. Som både utmanar och bekräftar. Böcker och tidningar är också bra inspiration. Har du svårt komma igång kanske en intensivkurs kan vara bra. En riktig kick-start. 

Det här var en liten kick-start på denna veckas yogaskola. Imorgon kommer jag att skriva om yogans mer fysiska uttryck, asanas. Det som många i väst idag förknippar med yoga.

Yogaskola. Dag 2.

Asanas – de fysiska rörelserna


När du tänker på yoga, så kanske du ser framför dig någon som gör en solhälsning, en hund eller skulderstående. Yogans fysiska positioner kallas asanas. 

Sthira sukham asanam står det att läsa om asanas i de aforismer (Yoga Sutras) som Patanjali sammanställde. Det betyder ungefär stabilt och bekvämt. En yogaposition skall alltså kännas stabil och bekväm. Vilket den kanske inte alltid gör i början när armar och ben darrar av utmattning, en höft tar emot, det gör ont att bara sitta med lätt korslagda ben. Men som med så mycket annat i livet är det bra att veta vad man strävar emot. Hitta en riktning. Vad gäller asanas är det alltså att hitta in i positionerna med en känsla av bekvämlighet och stabilitet. Det gäller självklart även för insidan, för tankar och känslor. Andningen ska vara jämn och kunna expandera, hjärtat hålls öppet. När en asanas känns som en meditativ rörelse, då vet man att man är på rätt väg. Det vill säga om man vill vandra längs med yogavägen. 

När jag närmar mig en asana fokuserar jag på var jag har mina rötter. Hur grundar jag mig i rörelsen för att hitta balans och vila? En fot, båda fötterna, händer, skuldror eller underarmar, vad vilar mot yogamattan? Där börjar jag och låter rörelsen få växa och blomma ut i en dansare, krigare eller ett ståtligt träd. Sen tänker jag på att förlänga mig själv. Att sträcka ut och ha energi ut i fingertopparna och ner i tårna. Som lärare ser jag ofta att deltagare tappar energi i händerna. Att man inte gör rörelsen hela vägen ut. 

Man kan dela in asanas i stående, sittande, bakåtböjningar, framåtfällningar, vridningar, balans, uppochner och vilande. I vilken ordning man sedan gör sina asanas varierar stort inom olika traditioner. I ashtanga yoga gör man alltid samma sekvens fast i olika serier. I sivananda kan passen se olika ut. Inom kundaliniyogan gör vi kriyas, vilket är asanas i en bestämd ordning för att uppnå en viss effekt. Det finns fantastiska många olika kriyas för till exempel ryggen, hjärtat eller hormonsystemet. Dessutom är asanas mer dynamiska i kundaliniyogan. I yinyoga håller man positionerna länge, medan man i mer vinyasabetonade former flödar igenom en rörelse i ett snabbare tempo. 

Blev det rörigt? 

Ett sätt att närma sig vad man själv behöver är att gå till en ayurvedisk yogaterapeut som identifierar vilken dominerande personlighetstyp man är (vata, pitta eller kapha) och göra ett personligt program utifrån det. Jag har gått till en sådan i många år och uppskattar det mycket som ett komplement till min kundaliniyoga. Min yogaterapeut Maya (Malin Barrling) har precis gett ut en bok om det tillsammans med Janesh Vaidya som heter ”Yoga är min terapi”. Den rekommenderar jag varmt för den som vill närma sig yoga den vägen.

När jag går till Maya får jag nästan alltid asanas som jag själv vill hoppa över eller slarva mig igenom. Vi har alla fysiska kroppar med olika förutsättningar. Jag har till exempel stela höfter och korta vader. Det tog mig nog bort emot åtta år innan jag kunde sitta i full lotus, men nu går det. Som jag brukar säga, man öppnar inte en stel höft på en kvart. Kråkan fasar jag för och bakåtböjningar är inte heller mig grej. Tycker nästan att det är en nära-döden-upplevelse att böja huvudet bakåt i en kamel. Har jobbat mycket med den i sommar. Kamelen. Att möta mina rädslor. Då har den varit en bra ingångsport. För det fina och finurliga med asanas är att de kan ge oss nycklar till vad vi behöver titta på från ett djupare perspektiv. Varför är jag rädd för att titta bakåt? Vad händer om jag öppnar mitt hjärta på vid gavel? Vad är det som gör att mina skuldror är så stela, håller de någon stress eller rädsla? 

Genom att göra asanas hjälper vi kroppen att släppa på spänningar, öppna upp och rensa ut. Både på ett fysiskt plan och mer subtilt. Med en stark och mjuk kropp kan vi sitta länga i meditation utan att rygg, knä eller höft börjar skrika. Vi kan till fullo andas in prana, livsenergi, och låta energin flöda lekande lätt inom oss. Uppleva livets storhet.

Inom kundaliniyogan rekommenderas att göra samma kriya i 40 dagar i sträck. Kanske låter mycket att börja med, men starta med att åtminstone en gång om dagen ha ett möte med dig själv på yogamattan. Om det så är att du bara rullar ut den på en utandning och rullar ihop den direkt på en inandning. Någonstans måste man börja. Alla resor börjar med det första steget.

Vill också säga några ord om egot som kan titta fram. När vi börjar snegla på grannen på mattan bredvid. Börjar jämföra. Varför kan hon och inte jag? Det är så lätt att bara se utsidan av en asana. En tjusig position. När det går ut på att vara ett med rörelse OCH andetag. När vi lär oss styra vårt sinne. När vi känner rörelsen inifrån. Det går utmärkt att stå i ett perfekt handstående utan att andas och tänka på något destruktivt. Idag med FB och Instagram är det lätt falla för ytan i olika asanas. Jag hoppas ändå att alla yogabilder som läggs ut inspirerar. Inte skapar stress och krav. 

Bra är också att ha koll på justeringar. Inom kundaliniyogan justerar vi inte med händerna utan bara med ord, men i många yogaformer justerar läraren med händerna. Jag tycker oftast det är bra, att det hjälper mig att komma in djupare i en asana. Små förändringar kan göra stor skillnad. Men, det kan också hända att man som elev inte riktigt känner in hur långt man kan bli sträckt eller inte heller vågar säga ifrån. Eller att läraren vill få sin elev att gå för snabbt fram. Skador kan uppstå när man inte är fullt närvarande och tar ansvar för sin kropp. Jag betonar alltid att lyssna in kroppens signaler och inte köra över dem. För det är så lätt i en gruppdynamik att bara köra på. Yoga är en process som behöver få ta tid. 

Jag är nu 44 år. Med en kropp som utsatts för mycket inre stress, djup sorg och yttre fysiska trauman. Men jag fullkomligen älskar att vara i den. Att känna hur den bär mig, håller mig, hur den härbärgerar mitt andetag och min själ. Expanderar. Jag förundras över hur jag över tiden kan öppna upp mer och mer, stärka min rygg för att inte krympa med åldern, lyfta min bröstkorg mot himmelen och stolt bära mina år. När jag gör mina asanas, mina kryias mår jag bra. Jag får ibland besök av barn som älskar att kasta sten i vattnet. Bara nyfiket kasta stenen rakt ut i det okända, låta den falla genom vattenytan, möta ett nytt element och bilda ringar på vattnet. Så gör jag med en asana. Jag plockar upp den, kastar mig ut i det okända med den, låter den flöda genom mina element för att slutligen skapa meditativa ringar kring min kropp. 

Det finns hur mycket som helst att säga om olika asanas. Hitta en bra yogalärare som lugnt och säkert kan vägleda dig in i asanadjungel där det inte minst finns många djur att upptäcka. Allt från gräshoppor till kobror. Och kanske att du ska titta lite närmare på just de som du annars undviker. 

Imorgon kommer yogaskolan att handla om Pranayama, den livsviktiga andningen.

Yogaskola. Dag 3.

Pranayam – aldrig utan ditt andetag


Hur många gånger har du inte fått höra ”ta nu ett långt, djupt andetag” när du står inför en utmanande uppgift eller behöver lugna ner dig? Genom att andas medvetet kan vi styra vår sinnesstämning. Vilket är helt fantastiskt, inte minst då andetaget är gratis och man alltid har det med sig. Dessutom länkar andning oss samman. Vi andas ut och in samma luft. Delar på syre och prana. Det som finns i dig, finns också i mig. Ingen separation. 

Prana är alltså livskraft. En subtil energi som får oss att känna livets flödande kraft inom oss. Yama betyder att kontrollera. Ayama att expandera. Andningsövningar är kraftfullt. Därför börjar man alltid lugnt och fint med en yogalärare. Ökar successivt tidslängden i övningarna. 

Inom de olika yogaformerna använder man olika tekniker. Inom kundaliniyogan andas vi bland annat med långa djupa andetag eller eldandas (som är en snabbare, ytligare andning). Inom ashtanga använder man den segrande andningen, Ujjayi. Inom sivanada använder man till exempel kapalabhati som andningsövning. Huvudsaken är att koppla ihop asana med pranayama. Det vill säga position med andning. Gör man bara en fysisk rörelse utan att andas medvetet blir det vanlig gymnastik eller stretching. Vilket kan var nog så skönt och bra. Men vill du yoga – för att låta lite sträng - behöver du ha kontakt med ditt medvetna andetag. 

När jag leder klasser låter jag alltid deltagarna komma i kontakt med sin medvetna andning innan vi börjar med de fysiska rörelserna. Nybörjare får starta liggande på rygg för att kunna slappna av. Med en hand på magen och en på bröstkorgen. Sen guidar jag dem in i långa djupa andetag där man andas med mage, bröstkorg och området kring nyckelbenen. Annars börjar vi i lätt meditationsställning, sukhasana. Sittande med korslagda ben, halv lotus eller full lotus. Att sitta med rak rygg och nacke är centralt för att pranan ska kunna flöda. Man kontrollerar också pranan med kroppslås (rotlås, diafragmalås och nacklås), men de går jag inte in på nu. 

Som jag skrev igår ska en asana vara stabil och bekväm. Jag vill här även lägga till avslappnad. När man sitter i sukhasana får axlarna slappna av, käkarna, muskulaturen kring ögonen. Det här påminner jag om varje gång. Oavsett nivå. För vardagen har en förmåga att ta oss ifrån en medveten hållning. Gamnacken tittar gärna fram, axlarna lutar inåt eller drar sig upp mot öronen. Svanken kollapsar. Det vi sen gör när vi börjar röra oss mer intensivt är att förflytta pranan i kroppen. Jag kan se pranan som en ficklampa med vilken jag lyser upp kroppen på insidan. Ger ljus och värme till allt från stela knäleder till trötta käkar. 

Pranan rör sig - enligt ett yogiskt sätt att se - längs med energibanor, Nadis. Det finns tusentals energibanor. När vi andas till exempelvis växelvis andning aktiverar vi två av dem. Ida och pingala. Ida går längs med den vänstra sidan av ryggraden. Vår lugna sida. Månenergi. Den feminina energin. Pingala är den högra sidan. En mer eldig energi. Solen. Maskulin. Att andas långa djupa andetag genom vänster näsborre kan därför ha en lugnande effekt, medan andning genom höger näsborre kan ha en uppiggande effekt. Alternerad andning är när man under en andningsövning byter näsborre. Typ in höger, ut vänster, in vänster, ut höger. 

Det finns så många olika typer av andningsövningar. Min erfarenhet är att jag verkligen kan styra mitt sinne genom att andas medvetet. Jag kan bli lugnare, piggare, mer fokuserad, känna mig grundad i mig själv och världen. Låter stort. Jag vet. Men jag skulle verkligen önska att det fanns en större medvetenhet kring hur vi ”bara” genom vårt andetag kan förändra, transformera vårt varande. Att öka välbefinnandet. Att se att allt redan finns inom oss. 

En annan positiv bieffekt av att ta kommandot över sitt andetag är att andra mer sportiga aktiviteter kan kännas lättare. När jag till exempel springer, cyklar eller paddlar så tänker jag på hur jag andas. Jag använder min diafragma. Breddar och förlänger bröstkorgen. Det har inte minst gjort att jag upplever vanlig träning som roligare och jag orkar mycket mer. 

Ett par gånger om dagen brukar jag också andas in genom näsan och ut genom munnen med ett högt Haaa. På utandning släpper jag taget om alla spänningar. Så skönt. Visst det låter lite, men det får man bjuda på.

För den som har barn som har svårt att somna eller släppa taget om en händelse kan jag rekommendera att göra som en liten skål med händerna framför bröstet. Andas in genom näsan och andas sedan ut genom munnen rakt ner i den lilla skålen det du inte längre vill tänka på eller känna. Gör det en fyra, fem gånger och skaka sen händerna för att låta det som du vill bli kvitt med få flyga iväg på egen hand. Funkar även för vuxna.

Nu märker jag att jag glider in på den mer meditativa delen av yoga. Så då blir det naturligt att ta upp den aspekten imorgon.

Andas in, andas ut och njut av ditt fantastiska andetag!

Yogaskola. Dag 4.

Meditation – glasyren på tårtan


Första gången jag seriöst testade att meditera var 1997. Det var en Zen-meditation där man skulle sitta mitt emot en vägg och stint titta på en punkt. Det gick sådär. Jag tyckte det var långtråkigt och fick ont i kroppen av att sitta still. Men jag var fortsatt nyfiken. Något obestämt lockade mig. Ett par år senare kom jag i kontakt med mer fysiska meditationer, där jag fick röra kroppen innan jag kom in i stillhet. Och se, det funkade. En kärleksaffär med meditationens väsen hade tagit sin trevande början. 

Att meditera är att stilla sinnet. Att låta livets vågor få skölja över en och bara åka med. Låta det undermedvetna renas. Observera. Utan att värdera. Låta tankar och känslor passera utan att fästa sig vid dem. Komma till en stillhet, en nollpunkt. Till ett tillstånd där varandet kan lyssna till det mer intuitiva, det sublima. Mystiskt, magiskt men ändå en del av verkligheten. Världsligt gudomligt, för att ta till ett starka ord.

Det finns många metoder för att meditera. Idag har Mindfulness blivit populärt och där handlar det många gånger om ett aktgivande. Man observerar det som är just nu. Hur känns stolen jag sitter på? Hur känns min kropp? Mitt andetag?

Jag har alltid tyckt om guidade meditationer där en röst vägleder mig in i hjärtat. Öppnar upp. Det får mitt sinne att slappna av. Tycker också mycket om att använda mantran. Gärna sjunga dem, inte bara ljuda inom mig. I kundaliniyogan är mantrameditation centralt. 

Man kan också fokusera på en punkt, en dhristi. Hålla händerna på ett speciellt sätt, mudras. Andas i olika frekvenser.

Eller göra mer fysiska meditationer där man använder både röst och kropp. För många är det svårt (precis som det var för mig) att direkt komma in i ett meditativt tillstånd. Det kan verkligen underlätta att röra sig först.

En missuppfattning är att det ska bli helt tyst i huvudet. Det blir det sällan. Tankar kommer, tankar går. Visst kan det vara underbart att uppleva stunder av total tomhet. Men det kan vara bra att ha med sig att det är helt okej att tankar och känslor uppstår. Det är helt naturligt. Det man gör är att inte fästa sig vid dem. Inte plocka ner en tanke och gulla med den. Bara låta dem passera. Observera. Jaha, där kom den tanken igen! Intressant. Där försvann den. Intressant. Man kan också dra ner volymen på dem. Som på en radio. Tankemönster kan bli som radiokanaler vi rattar in på. Kanalen där en röst är väldigt upprörd och vill lösa problem. Tänk Ring P1. Eller en kanal där det mest pratas nonsens. Jag har till exempel en kanal där det bara skapas att-göra-listor. Vad jag ska handla, laga till middag, höra av mig till. Den rattar jag in på med ojämna mellanrum. Och det är helt okej. Jag observerar att nu är jag visst här igen. Flyttar medvetet tillbaka till fokus på mitt andetag, min dhristi, min mudra, mitt mantra. Och flyger iväg igen i meditativ medvind. 

Meditation förändrar också våra vanemönster. Genom att regelbundet meditera kan vi förändra det som inte längre gagnar oss och skapa mer konstruktiva vanor. Det är också en av de åtta delarna som Patanjali systematiserade för att definiera yoga. I Yoga Sutras benämns djup meditation som Dhayana.

En äldre yogalärare beskrev meditation för mig som glasyren på tårtan. Där själva yogapasset är tårtan och på toppen är meditationen, den dyrbara, glänsande glasyren. Jag känner att jag inte vill ”prata sönder” upplevelsen. Utan mer inspirera till denna sällsamma, innerliga upplevelse. 

Att det sedan kan vara bra för blodtrycket, lindra psykiska besvär och göra sinnet klarare är fantastiskt det med. Idag bedrivs en hel del forskning om värdet av meditation och det verkar som att resultaten är väldigt positiva. Att man kan se positiva förändringar i hjärnan hos de som mediterar. 

Bästa tiden att meditera är på morgonen eller kvällen. Gärna vid samma plats. Skapa en speciell plats där man kan slappna av. Göra det fint.

Sen får man botanisera och se vilken meditation som passar. Det är så mycket som spelar in. Vana, årstid, tid på dygnet, fas i livet, kroppens och sinnets förmåga att sitta still med det som är. Börja med 3 minuter och bygg upp en uthållighet. 

Kort sagt kan jag säga att mediterar är för mig som att sluta fred med mina tankar. Vi lever i fredlig samexistens. Inget medberoende. Jag får också uppleva en storhet i min egen litenhet. Och en litenhet i min egen storhet. Ödmjukt tackar jag alla som före mig mediterat och trampat upp stigar så att var kvinna eller man numera kan ta den meditationsväg som passar. Och ge inte upp, det kan ta lite tid. Men det är så värt det!

Imorgon tänkte jag göra ett hopp till yogamusik!

Yogaskola. Dag 5.

Musik – förstärker eller distraherar?


Jag var på Ängsbackafestivalen, tror det var 2001, då vi gjorde en mantrameditation till Sa Re Sa Sa och jag förtrollades. Vi hade börjat tidigt, tidigt på morgonen. Trots det kände jag mig pigg och alert hela dagen. Kände mantrat vibrera inom mig. En helt ny känsla. Tyvärr har jag inte återfunnit just den versionen efter det. 

Jag kommer inte gå djupare in på mantran i detta inlägg, utan kortfattat beskriva hur man kan använda musik när man yogar. Inom många traditioner har man ingen musik alls, förutom inlednings- och avslutningsmantra. Men i kundliniyogan använder man musik ibland till asanas, ibland i avslappning. 

Min erfarenhet är att musik kan underlätta för nybörjare. Sinnet får något att hänga upp sig på. Man får en gratis skjuts in i stillhet. Jag brukar använda lugn musik när vi vilar mellan övningar och i den långa vilan. Är det långa, jobbig övningar har jag ibland mer upplyftande musik som stöd. 

Musik kan också distrahera. Att man kommer ur sin egen rytm. Så det är verkligen en balansgång. Det kan också vara skönt att spela Gong som får cellerna att skönt vibrera. En del kan uppleva Gong som lite ångestframkallande i början. Kan vara bra att tänka på. 

När jag gör Hathayoga spelar jag gärna Deuter. Det är oftast på morgonen och passar mig perfekt. När jag gör kundaliniyoga blandar jag friskt bland kundalinimusiken. Jag är röstkänslig och vill bli berörd av en röst. De vanligaste mantran finns i åtskilliga versioner så det är bara att hitta sina egna favoriter. 

Inom Bhaktiyoga (hängivelsens yoga) sjunger man kirtan. Det är fantastiskt. Då sjunger en person en kortare vers, ett mantra, och så sjunger alla med när det upprepas. Det är så upplyftande. Lite som att tid och rum försvinner när det är som bäst. Många gånger spelar någon på ett harmonium som ger en speciell ton. Det är lite som en blandning av ett dragspel och ett minipiano. I London finns en butik som heter Guru Soundz där man kan köpa ett harmonium och få det skeppat till Sverige. I min långsiktiga plan ingår att lära mig spela harmonium. 

Passa också gärna på att gå på en konsert när fantastiska artister som Snatam Kaur, Mirabai Ceiba, Miten och Deva Premal eller Jai-Jagdeesh kommer till Sverige. Det är en upplevelse om något!
 

Yogaskola. Dag 6.

Vad ska jag ha på mig? Spelar mattan någon roll?


Även om jag har sett att det finns nakenyoga, så kan det vara både skönt och lite trevligt att ha kläder på sig. När jag undervisar och göra kundaliniyoga har jag vita kläder, gärna i bomull. Det är neutralt. Som lärare vill jag vara en projektionsyta för deltagarna att möta sig själva. Inte ta för mycket plats själv. 

Jag har flera favoritmärken bland andra Happy Buddha, Sobea och Katarina Waldenström. Vill att kläderna ska vara ekologiskt hållbara och klara många tvättar. 

När jag går på klasser i andra yogaformer har jag mer kroppsnära kläder. Det är för att läraren ska kunna se mina asanas bättre och göra korrekta justeringar. Och för att jag behöver total rörelsefrihet. Viktigt är att linnen sitter på plats i till exempel handstående, så jag inte behöver bry mig om att dra ner det. Kan vara bra att tänka på genomskinlighet med. Det har varit ett väldigt halabalo om genomskinliga yogabyxor i USA i tidigare i år. 

Märken jag själv använder är Drop of Mindfulnesss (DOM), Prana och OMgirl (jag har två linnen från OMgirl som jag använt i flera år utan att de tappat formen). 

När jag leder klasser har jag gärna en mala på mig, ett pärlband med stenar med olika betydelse. En mala kan kännas väldigt personlig. Och den kan vara rätt dyr. Men jag har flera som jag beställt från Laura på Compassion Malas i Kalifornien. De är så fina och till bra priser. Hon gör de själv med fin energi. Du hittar Compassion Malas på www.etsy.com.

Yogamattor är också personliga. Gillar man en tjockare, tunnare, mer fäste eller en i ull? I kundaliniyogan använder vi gärna ullmattor. De är så mjuka och sköna. Riktiga lyxmattor. Men yogaformer som har mer stående asanas kräver bättre fäste. Jag brukar ha en sådan matta under min ullmatta. Så kan jag välja. Bra att tänka på är att det tar ett tag att yoga in en matta. Det kan vara lite glidigt i början. Det kan vara skönt att kunna tvätta den med. 

En gång hade jag en fantastisk grön yogamatta. Inte för mjuk, inte för hård. Lagom fäste. Men när jag var ute och seglade tog vinden den när jag hängt upp den på tork på mantåget. Så nu vilar den någonstans på havets botten och har förhoppningsvis en sjöjungfru som ny ägarinna. Och jag har fått en lektion i att släppa taget för jag har inte hittat en liknande matta igen.

Tips på yogamattor är Manduka, Tree Mat, Yin Yang och såklart de skönt yogamattorna i ull, de hittar du i Rootlights webshop.

En meditationskudde rekommenderas varmt. Även här finns det olika modeller, höga, låga, runda, bönformade. Det är bara att testa på. Jag gillar de med bovete i eller liknande som jag kan forma själv. När man börjar yoga kan det vara skönt att komma upp en aning i sukhasana, lätt meditationsställning. Då kan en högre kudde vara att rekommendera. Det kan också underlätta att lägga kuddar och filter under knä, lår, höft eller smalben som stöd för att kunna slappna av. Det är svårt att komma till stillhet om man sitter och spänner sig. 

En skön filt till den längre vilan, savasana, är underbart. Inte minst i vårt land där det kan bli lite kallt och dragit på golvet när hösten kommer. Är också skönt att få ”boa in” sig. Filten kan man sedan lägga över axlarna i meditationen.

Vad behöver man mer då? Ett par yogablocks kan vara bra och en yogastrap. Men det är inte alls nödvändigt. Man kan använda ett tjock bok och en slips också. Jag gillar dock att ha ett yogablock bredvid mig när jag gör till exempel en halvmåne. 

Nu blev det så där mycket igen. Hoppas du fick ett hum om vad man kan använda när man börjar yoga. Men det viktigaste är ju att vara närvarande med sitt andetag. Hålla sinnet öppet och bara njuta av stunden, oavsett matta, kläder eller andra yttre omständigheter.

Yogaskola. Dag 7.

Sinnets rörelse.

Idag handlar det om sinnet. Det positiva, det negativa och det neutrala. Men först över till Patanjali. Första dagen i yogaskolan skrev jag kort om Patanjali och yogans åtta delar. Och att jag skulle skriva mer om det. Men jag inser att blir alldeles för omfattande för ett inlägg. En längre version får bli en egen vecka med yogaskolan. Men kortfattat kan jag säga att Patanjali skrev 195 aforismer som tillsammans kallas Yoga Sutras, verser som är öppna för tolkning. De åtta delarna som inte är rangordnade är:

Yama (hur vi förhåller oss till andra, moraliska principer) 
Niyama (egen disciplin, har man förhåller sig till sig själv )
Pranayam (andningskontroll)
Asana (fysiska övningar)
Prathyahar (ta kontroll över sinnena)
Dharana (koncentration)
Dhyana (djup meditation)
Samadhi (ett stilla medvetande, uppvaknande, upplysning)

Mer yogafilosofi blir det i höst!

Så, till dagens ämne. Tre aspekter av sinnet. Inom kundaliniyoga kan man dela in sinnet i tre aspekter, tre uttryck. Det negativa, det positiva och det neutrala. Där alla tre behövs. 

Det negativa varnar oss för faror. Det är det beskyddande sinnet. Hallå, har du tänkte på det här! Och det här! Det innebär inte att man behöver vara negativ. 

Det positiva är det expanderande sinnet. Det får oss att se möjligheter. Lekfullt och nyfiket.

Det neutrala sinnet är det meditativa sinnet. Det neutrala sinnet tar ett steg åt sidan och observerar dialogen mellan det negativa och det positiva sinnet. Därefter drar det slutsatser utifrån att icke-reaktivt, icke-dömande tillstånd. Det ser helheten och längre än näsan räcker. 

Ofta har vi ett sinne som är mer dominant. Det optimala är att hitta en balans mellan de tre. 

Om det positiva sinnet inte är tillräckligt starkt kan det överväldigas av det negativa. Livet upplevs som en kamp och som farligt. Man kan också ”sitta på sin kraft”, vara rädd att exponera sin egen styrka. 

Om det negativa sinnet inte är tillräckligt utvecklat kan vi hamna i ”dåligt sällskap”. I destruktiva sammanhang som inte gagnar oss. Vi lyssnar mer på andra än oss själva. 

Om det neutrala sinnet inte är i balans kan vi få svårt att fatta beslut. Hamnar i limbo. Det är lätt att trilla in en offerroll då man inte kan se en större helhet. Man kan fastna i ett varför?

Känns något av sinnena svagt eller för starkt, går det alldeles utmärkt att balansera det. Det negativa stärks genom att öka medvetenheten kring sin egen integritet, gränssättning, att våga lita på sin egen inre röst. Är det för starkt (när faror lurar runt varje hörn) är det bästa att stärka sitt positiva sinne. Vilket man kan göra genom att till exempel öka sin självkänsla. Är det positiva däremot för starkt, ja då stärker man det negativa.

Och det neutrala sinnet stärks av meditation, meditation och åter meditation.

Det finns även meditationer som balanserar det positiva och det negativa sinnet.

“You must develop the mind, through meditation, to give you the positive of the negative, and the negative of the positive, so that by your own grace and consciousness you can find the neutral of it. In this way, you can reach to the subtle, refined and spiritual dimensions of your life and your relationships.”
Yogi Bhajan, The Mind: Its Projections and Multiple Facets.

För att koppla de tre sinnena till Patanjalis åtta delar, så styrs det negativa sinnet av yamas och niyamas, det positiva av asanas och pranayam, det neutrala av pratyahar, dharan, dhyana och samadhi.

Om jag ser till mig själv så har jag ett starkt negativt sinne. Som jag kontinuerligt måste hålla balanserat. Här hemma brukar vi skämta om att jag är säkerhetschef, över det mesta. För jag är en baddare på att hitta faror. När det här sinnet tar över helt blir det nästan outhärdligt för mig, och mina närstående. Därför är min dagliga meditation så viktig! Vill inte hamna i farornas land. 

Mitt positiva sinne är starkt när det kommer till att skapa. När det gäller kreativa uttryck finns det nästan inget stopp. Därför har jag lärt mig att när jag känner ett det där negativa sinnet håller på att över låter jag händerna jobba. 

Mitt neutrala sinne är det som behövt utvecklas mest. För mig har det verkligen fungerat att meditera. Att jag nu kan navigera mig fram i livet på ett betydligt mer balanserat sätt. Det ger mig livsglädje och självförtroende. Jag brukar tänka att jag alltid har med mig en liten verktygslåda med tekniker som jag kan ta till när jag möter en situation som utmanar mig. I min lilla låda har jag olika meditationer, andningsövningar, asanas och mantran. I min mobil har jag guidade meditationer, yogamusik och ljudböcker med visa personer som Eckhart Tolle och Caroline Myss. Min strävan är att hela tiden fånga upp en känsla, stämning och eller tanke som skaver och transformera den till något mer stärkande för både mig och min omgivning. Och det gör jag allra bästa från ett medkännande sinnelag, det neutrala sinnet. 

Med de orden tackar yogaskolan för sig denna vecka. Hoppas du som läst lärt dig något nytt om yoga. Ta till dig av det som känns rätt och sant för dig. Det finns så mycket att skriva om, jag har bara nosat på några delar. Mer om chakrasystemet, de tio kropparna, olika inriktningar, yogisk filosofi och livsstil kommer i andra former.