Yogipaltunn

Gårdag med Gurmukh

WOW.

 

Vilken kväll det blev igår. Jag har gått på så många klasser, föreläsningar och andra sammankomnster genom åren. Oftast ensam. Med min längtan och nyfikenhet. Tänk att jag ändå fortfarande känner en viss tveksamhet innan jag ska stiga in i ett nytt rum, med människor jag inte känner. En blyghet och försiktghet sköljer över. Det har faktiskt hänt, och inte så länge sedan, att jag vänt i dörren. Det blir för mycket.

 

Igår bar försommarsolen mig hela vägen in i salen längs Reimersholmes kaj. 

 

Sen körde det igång.

"Någon som är ny för kundaliniyoga?"

Ingen svarade, så det var bara att hänga med. Armar och ben upp i luften på rygg. Tror det var i 6 minuter. Hela salen darrade på slutet. Släppte spänningar och lät nervsystemet få en skjuts. Och på den vägen fortsatte det. 

 

Fysiskt och mentalt krävande. Men ack så stimulerande. Hon verkligen uppmanade oss att göra positionerna så att de verkade. Det vill säga att göra de fullt ut. Det är lätt att ibland glida ur lite för att skapa lättnad.

 

När jag gjorde min första Vita tantra (en dag med olika meditationer där man sitter mitt emot varandra, transformerande och arbetar med det undermedvetna) fick jag rådet att inte ta ner armarna hur jobbigt det än var. För när man börjar ta ner och sen upp, ner och sen upp för att få lite vila blir det jobbigare. Att hålla kvar och riktigt bryta igen, det är då det händer. Självklart ska man inte pusha på om man har en skada eller något annat som gör att man måste vara varsam.

 

Det hade jag med mig igår. Inte ge upp. 

 

Kriyan (själva passet med asanas i en specifik följd) innehöll mycket skakningar och dans. Vilket var så härligt. Det avslutades med Deva Premals och Mitens underbara "So Much Magnificens". 

 

"Elevate your consciousness" var temat för kvällen och när jag körde hem rann tårar. Så där som det kan göra när något släpper och lättnade får ta vid. När tacksamheten tar över och behov eller begär försvinner. 

 

Idag vaknade jag med en något stel rygg. För dig som läste bloggen igår så vet du att jag hade träningsvärk efter cykling. Den kände jag knappt av för kroppen blev så varm inifrån. Men det var oerhört skönt att imorse bara få släppa efter i Savasana. Min hunde är alltid med då. Han fullkomligen älskar att vara med på yogamattan. När jag gör hunden kryper han under och lägger sig där.

 

Mer om Gurmukh hittar du här:

http://goldenbridgeyoga.com/

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar