Yogipaltunn

Vänskap i tystnad

"Goda vänner är som stjärnor, du ser dem inte alltid, men du vet att de finns där."

 

 Igår åt jag lunch med två fantastiska vänner. Du kan läsa mer om det på Charlottas blogg.

 

Jag har märkt att ju äldre jag blir, desto mer sällan träffar jag mina vänner. Vet inte om jag gillar den utvecklingen. Och när man ses är det ofta rätt uppstyrt över en middag eller promenad. Det där lite mer spontana att bara hänga en stund känns långt bort. Därför gillar jag att åka bort tillsammans över en helg.

 

Tyvärr har jag inget stort hus där jag kan samla mina vänner för en helg, men jag åker gärna och hälsar på. Låter ett samtal få ta tid. Nya tankar dyker upp vid olika tillfällen. Att äta frukost tillsammans efter en lång middag ger en möjlighet att mötas på nytt.


Om man inte ses så ofta kan det vara en startsträcka innan man kommer till det som känns viktigt. Det är mycket annat som ska avhandlas. Och jag tror att det behöver vara så. Avstämning. Vad har hänt? Först därefter kan man prata om sin längtan, sina utmaningar och vad man egentligen tycker och tänker om allt från stort till smått. Eller bara känna att tystnaden är vilsam. Tror att det är ett av kännetecknen på en solid vänskap, att man kan vara tyst tillsammans. När jag och Charlotta reste tillsammans - vilket vi gjorde mycket förut - sa vi inte många ord. Så skönt! För dem som känner oss kanske det är svårt att tro, för vi kan prata på ganska bra, men när vi mådde som bäst, då blev vi helt tysta. 

 

För ett par år sedan växlade vi medvetet om i vårt umgänge. Från det storskaliga till mindre tillställningar. Förut maxade jag alltid på. Får det plats tio runt bordet, klart att tio ska komma. Rymmer en lokal 120 personer, klart att 120 personer ska komma. 

 

Nu blir jag mest lite stressad när jag inte hinner med att möta alla vänner. Känner mig splittrad i större sällskap. Middag eller annat där man är max 6 personer passar mig utmärkt. 

 

Inser samtidigt att det inte behöver vara så. Att jag mycket väl skulle kunna vara kvar i mig själv och hinna prata med ett fåtal även om vi är många. Men där är jag inte riktigt än.

 

Det finns få saker som gör mig så glad som när jag träffar någon som fyller i meningar, förstår precis vad man menar och går igång på samma saker. Det är verkligen livsförhöjande. Som Jeanette Winterson säger under "en om dagen":


"We are friends and I do like to pass the day with you in serious and inconsequential chatter. I wouldn't mind washing up beside you, dusting beside you, reading the back half of the paper while you read the front. We are friends and I would miss you, do miss you and think of you very often."



 

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar