Yogipaltunn

Rörelseglädje

För 15 år sedan var jag med om en skidolycka. Klassiskt. Sista åket på dagen. Backen planade ut. Fick ett felskär och skidan löste inte ut. Jag föll som en "Anja-säl" mot snön. Med en skida på som började att rotera runt som ett helikopterblad. Hörde hur det sa klick, klack och kras. Ledband, korsband och menisk. 

 

Fick åka till röntgen i Malung. Fallet skedde i Stöten, Sälen. Läkaren trodde inte att det var så farligt. Fast jag visste att det var det. Jag kunde inte gå. Men röntgenstrålarna kunde inte se skadan. Fick åka hem med värktabletter.

 

Så jag blev sängliggande tills det var dags att åka hem igen. Benet började att svälla och svälla. Det visade sig att läkarna gick ut i strejk samma vecka som benet svullnade till sin dubbla storlek. Åkte - strejken till trots  - till St Göran. Satte mig på ortopeden. Jag bara satt där. För jag visste inte hur jag skulle bära mig åt när det var strejk. En läkare gick förbi. Och såg mitt ben...

 

Tre timmar senare låg jag på operationsbordet. Strejken till trots. De var otroligt oroliga för mitt ben. Att det skulle bildas proppar. Med titthålet kunde de se att allt var i princip sönder i knäet. Inte konstigt att jag haft obeskrivligt ont. 

 

Det här var starten på en lång och långsam rehabilitering. Bara ett kunna böja knäet ett par millimeter kändes som en bedrift.

 

Ett år senare opererades ett nytt korsband in. Nu är mitt knä okej. Det blir aldrig som det andra, men jag kan göra det mesta. Dock åker jag inte slalom längre. Inte för knäet, utanför huvudet. Jag vågar och vill inte uppleva det där ljudet igen, när knäet går itu.

 

Att inte kunna röra sig under en längre period var fruktansvärt. Jag hoppade på kryckor i sammanlagt ett år. I snö, halka och regn. Sov med en stålställning runt benet, jag vet inte hur länge. 

 

Idag känns det som ett under att jag undervisar i yoga och att mitt knä kan vara med. Det har varit värt alla timmar med sjukgymnastik och veckor av vila. Tror också att det gjort mig extra varsam, vilket jag understryker på mina pass. Lyssna in, pusha inte kroppen för hårt, låt den återhämta sig. Och känn tacksamhet.

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar