Yogipaltunn

Om att tro

Tro. Ett starkt och laddat ord. Tro på vad då? Det är där individens frihet kommer in. Att få tro på vad man vill. Sig själv, sitt barn, sin statsminister, sin religion, sin läkare, sin hustomte, sin dröm...

 

Vad vi innerst inne tror på kan upplevas som väldigt privat. Jag tycker inte att man behöver prata om allt hela tiden, vissa saker kan få bo in sig ett tag i hjärtat tills de är färdiga att exponeras. Det kan sedan vara en befrielse att få släppa tanken, tron eller idén lös. Att den får gå först och visa vägen.

 

För mig är det en balansgång. Varje gång man ger uttryck för det som ligger en närmst finns en risk att bli förminskad, förlöjligad eller till och med ignorerad. Och det gör ont. Som att bli trampad på och lämnad kvar på gatan. 

 

Men känslan av att våga stå upp för sig själv och sina idéer är livsförhöjande. 

 

Ofta när man hittar något nytt, spännande i livet vill man manifestera det. Visa upp sin nya kärlek, sitt nya hem. När det kommer till mer immaterialla ting kan det bli på ett annat sätt. Vi kanske klär oss i enlighet med en viss tradition. Bär smycken eller klipper håret för att visa för omvärlden att här har det minsann hänt något. Börjar äta en ny kost, avstå från stimula som man tidigare tagit. Man börjar ställa sig lite utanför flocken. Och frågan "vem är jag?" skriker från varenda cell.

 

Det här inlägget började med ordet tro. Och jag lämnar det hängande. Eftersom det lika många svar på vad man tror på som invånare på detta klot. Men det är värt att då och då ägna en tanke åt vad man själv tror på. För det kan variera. I alla fall har det gjort så för mig. 

 

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar