Yogipaltunn

Mitt möte med Dalai Lama

Jag har en speciell relation till Dalai Lama, för jag var runt 17 år när jag träffade honom. Vilket är långt över 20 år sedan...Eftersom jag ville arbeta med utrikespolitik praoade jag på Utrikespolitiska institutet i Gamla stan. Det var en kall, klar dag. Jag var dålig på att äta på den tiden, så jag frös och var trött. 


Men så öppnades den tunga porten och in kom en orangesvept, leende man på besök. Jag visste inte riktigt vem han var. Det var isande kallt utomhus och och han hade mer eller mindre bara ett lakan på sig. Jag fick vara med honom hela tiden. Kommer inte ihåg om jag bara tog mig friheten, eller om jag faktiskt skulle vara med. Men jag höll mig så nära hans inre värme jag kunde.


Han höll ett föredrag och det jag minns är hans leende, speciella engelska och enorma utstrålning. Han pratade om kärlek och medkänsla. Jag förstod på en gång att det här var något att minnas, trots att jag vid den tiden knappt visste vem han var.

 

Men jag tror att den dagen sådde ett litet frö mig, att det gjorde mig nyfiken på andra sätt att förhålla sig till världen på. Att våga ta andra vägar än de mest uppenbara, upptrampade, automatiska. 

 

Så över till hans egna ord om krig. Tyvärr fortfarande aktuella:

 

At the end of the talk someone from the audience asked the Dalai Lama, "Why didn't you fight back against he Chinese?" The Dalai Lama looked down, swung his feet just a bit, then looked back up at us and said with a gentle smile, "Well, war is obsolete, you know " Then, after a few moments, his face grave, he said, "Of course the mind can rationalize fighting back...but the heart, the heart would never understand. Then you would be divided in yourself, the heart and the mind, and the war would be inside you."

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar