Yogipaltunn

Hur går det för Yogi Pal?

Någon gång före jul gjorde jag en intervju med mig själv om hur jag ser på sociala medier. Eftersom det var så nytt för mig med att ha en hemsida, blogga och numera även vara aktiv på Facebook. Här kan du läsa den:

 

Sociala medier och jag

 

Jag tänkte göra en ny intervju, men nu med temat: Hur går det egentligen för Yogi Pal? En rapport från insidan.

 

På bilden kan du se den osminkade versionen av hur jag ser ut framför datorn, taget med datorns kamera.

 

Så, nu har du haft öppet i tre veckor, går det som du har tänkt dig?

Både ja och nej. För det första tycker jag otroligt mycket om att vara i lokalen, samt att undervisa. Det är uppriktigt sagt en ynnest. Och det är alltid en bra början. Men det blir ännu roligare när jag får besök. Själva lokalen funkar utmärkt. Har jag märkt att alla samlas i köket efter ett pass. Köket har blivit en samlingspunkt, min fina soffhörna till trots.

 

Sen kom jag igång tidigare med mini-yogan än vad jag trodde. Och det är roligare än jag trodde! Då hade jag ändå höga förväntningar. Kan inte nog prata mig varm om hur fantastiska alla mini-yogisar är. Hur fint det är att bara få skapa kvalitet i stunden. Det behöver inte vara så avancerat. Bara närvaro och lek. Mer sånt!

 

Sen trodde jag att fler skulle vilja yoga mellan 07.00 och 08.00 på morgonen. Men där hade jag fel.


Bokföring, inbetalningar, kvitton. Hm, inte min starkaste sida. Behöver verkligen få en fungerande struktur. Hur svårt kan det vara?


En sak som har visat sig svår är att marknadsföra Yogi Pal. Det är som jag har en spärr där. Trots att jag jobbat med sådant i hur många år som helst. Men jag ska skärpa mig. Typ ringa Lidingö tidning. Jag var och satte upp lite lappar här i området. Sen kom det två till som satte upp yogalappar. Lite lustigt. Värsta boomen.


Ja, hur ser det på det här med konkurrens?

Enbart positivt. Kan låta märkligt. Men ju fler som yogar, ju lägre blir tröskeln att testa. När jag började med yoga var det svårt att hitta ett ställa att yoga på och folk tyckte nästan att det var lite suspekt. Men nu har det blivit som en folkrörelse. Sen finns det flera olika former för yoga, även om målen är desamma. Så jag önskar att yogisar testar runt lite för att hitta sin form. 

 

Har du kunnat landa i att du faktiskt har en egen yogastudio?

Lite. Men om jag hade vetat hur skör och sårbar jag kände mig under öppningsveckorna vet jag inte om jag vågat. Det är så läskigt att verkligen satsa på sin dröm. Det kändes bokstavligen som jag öppnade min själ och lät andra komma in. Låter kanske lite stort och pretentiöst, men så kändes det. En hel del tårar har det varit. Av både besvikelse och tacksamhet.

 

Besvikelse...?

Ja, en del av mig är ledsen över att stora, viktiga delar av min familj inte kunde vara med. Stora dagar vill man dela med dem som är närmast hjärtat. Och det här är nog det största jag gjort på egen hand. Men jag vill tro att de är med mig. Var de nu än är. Märker att jag blir ledsen av att bara skriva om det. Det neutrala sinnet är inte alltid med mig...påminner mig om att allt är strävansmål...

 

Men det är ok!

Ja, det är väl det. Men ibland känns saknaden överväldigande. Vill passa på och rikta ett gigantiskt tack till mannen vid min sida. Som alltid finns där och uppmuntrar, stöttar och låter mig få vara där jag är. Och min bror med flickvän och min hund och... 

 

Så, snyt dig lite nu så fortsätter vi. Det är inget tacktal vi håller på med här...Vad skulle du ge för råd till den som står inför samma steg som du just tagit?

Att gasa! Och inte tänka för mycket. Vad man än tar sig för som verkligen springer ur en längtan är fantastiskt. Men förvänta dig inte att alla ska förstå hur stort det är just för dig. Det där med andras förväntningar och uppskattning är lätt att luras in i. Och att känna sig oviktig. Men fokusera på de som verkligen vill vara närvarande med din dröm, dina idéer och tankar. Håll dig till dem och hämta näring där. Det är kanske fler än du tror! Jag känner en oändlig tacksamhet för dem som trott på Yogi Pal och stöttat mig. Hämtat och lämnat mat och saker. Tipsat vidare. Kommit och yogat. Hört av sig. Jag förstår att alla inte vill yoga. Och då värmer det så i hjärtat när de som inte vill vara på mattan, ändå visar respekt och värme inför min längtan. Sat nam!

 

Och kör på!!! Funkar det inte, får du göra något annat. Lägg prestigen åt sidan och försök prioritera det som verkligen, verkligen är viktig för just dig. Dra ner på dina kostnader så att du kan vara uthållig. Det tar ett tag att bygga nytt!

 

Tack, vi har inte så mycket tid kvar för den här intervjun, men vad har varit roligast än så länge?

Mini-yogan och mina fortsättningspass. Mini-yogan för jag får lära mig så mycket. Mini-yogisarna kommer på saker som jag inte skulle ha kunnat komma på själv. Som att man kan göra ett träd som blommar. Vilket innebär ett vanligt yogaträd, men att man håller händer som en lotusblomma. Så självklart! Tack!

 

Fortsättningsgruppen för att de har varit med mig så länge. Och kommit till alla möjliga ställen som jag haft klasser på. För att de är så öppna, närvarande och helt underbara. Jag vill verkligen fortsätta att ge de nya upplevelser och borra djupare. Love it!

 

Ja, det låter spännande. Hur kommer man med i den gruppen???

Du ska ha yogat i minst en termin regelbundet.

 

Ok, då kommer jag om ett par månader.

Du är så välkommen.

 

Tack för att du ställde upp! 

Tack själv. Sat nam!

 

 

 

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar