Yogipaltunn

Kändisar och det proteanska självet

Här kommer om funderingar kring självet och det proteanska självet, efter den grekiska havsguden Proteus. Som anpassade sig genom gränslös inre vishet parad med gränslös yttre föränderlighet. Där framgångsfaktorer för en känsla av att vara ett med sig själv kan vara humor och ironi, självdistans och fantasi, förmågan att dämpa livsstötar, att gardera och vaddera umgänget med omvärlden.

 

I grunden är jag medievetare. Vilket betyder att jag har tillbringat timme ut och timme in att analyser och förstå mekaniken bakom allt som syns i tidningar, tv och hörs på radio. Vilket är budskapet? Varför använder man just en här vinkeln? Är artikeln verkligen objektiv, eller finns det en dold agenda bakom?

 

Uppsatserna har handlat om alltfrån Benettons kontroversiella bilder i början av 90-talet till hur delningen av Tjeckoslovakien skildrades i svensk och fransk media. Det sistnämnda var är rätt udda val. Minst sagt. 

 

Hur som, jag har ofta på mig medievetarens glasögon när jag läser artiklar än idag. Det jag läser filtrerar jag genom ett antal frågeställningar. 

 

Det jag har förundrats över på senare år är hur kändisar eller offentliga personer är helt utan skydd. Det är fritt fram att skriva vad som helst om man är känd. Varenda liten skitsak ska fram och belysas. Om man är med i leken får man leken tåla. 

 

Misstörstå mig inte. Det är klart att mediernas funktion är att granska. En grundläggande princip. Men jag undrar vad det gör med människor som ständigt är under luppen.  Vad händer med ens självbild? Tappar man bort vem man är och antar någon form av annan identitet utåt? Eller blir självbilden kanske rent utav starkare för man måste brottas med den hela tiden.

 

För sådär 15 år sedan, började jag en magisterutbildning. Men jag hoppade av, för det blev för mycket teori och för lite liv. Dessutom hade jag en annan idé som pockade på. Har fortfarande dåligt samvete för att jag lämnade mitt i terminen. Får man verkligen göra så? 

 

Uppsatsen skulle skrivas i slutskedet. Jag skulle mer än gärna bara skrivit den. För jag hade valt ämnet  "Det proteanska självet". Hur pretentiöst låter inte det?  

 

Men det är verkligen något att ha lite kolla på. Den grekiska havsprofeten Proteus. Det handlar om hur människan är helt suverän på att anpassa sig till förändringar, utan att tappa bort sin kärna. Gränslös inre vishet parad med gränslös yttre föränderlighet. Robert Jay Lifton skrev en bok detta och Göran Rosenberg förklarar det mycket bättre än jag:

 

"Sina rön och teser om psyko-historiska rubbningar lade Robert Jay Lifton fram för några år sedan, i en bok med titeln The Protean Self, det proteanska självet. Vad han där främst ville påvisa var inte människans oförmåga att hantera historiska rubbningar, utan tvärtom, hennes remarkabla förmåga att göra just det. Proteus är den åldrade havsprofet som i Odysséens fjärde sång anses veta allt, men som när han infångas antar vilken skepnad som helst. Gränslös inre vishet parad med gränslös yttre föränderlighet. För Lifton en symbol för yttre anpassbarhet och inre konsistens. Människan, menar han, bär på en proteansk förmåga att foga samman till synes disparata och oförenliga element i sin identitet till ett sammanhängande själv. Självet är människans ständigt bearbetade berättelse om vem hon är. Utan ett fungerande själv går människan sönder.


Liftons tes är att kraven på proteanism har ökat, ja att den proteanska människan i grunden är ett modernt fenomen. De politiska, sociala och kulturella rubbningarna i vår tid har berört många fler människor och varit långt mer genomgripande än under tidigare brytningsepoker. Det finns heller inte längre någon given auktoritet (kyrkan, staten, partiet, nationen) att frigöra sig från eller förhålla sig till. Vår tids människa måste få ihop sin inre berättelse med allt mindre stöd i en yttre, "i ett psykologiskt landskap tömt på tydlig auktoritet eller livskraftig gemenskap, där det proteanska självet i praktiken måste skapa sig sitt eget samhälle". Därtill i en värld, tillägger Lifton, som genom den globala massmedierevolutionen tycks göra praktiskt taget varje identitet, varje kultur, varje samhällsform omedelbart tillgänglig och tänkbar.
Lifton fyller större delen sin bok med konkreta intervjuexempel på proteanska strategier och tankemönster. Han häpnar över hur väl de tycks fungera. Och blir samtidigt varse hur mycket som krävs av människan för att de ska göra det. Han understryker betydelsen av humor och ironi, självdistans och fantasi, förmågan att dämpa livsstötar, att gardera och vaddera umgänget med omvärlden."

 

Gränslös inre vishet parad med gränslös yttre föränderlighet. Får bli dagens ord. Eller sitt i båten och håll i hatten när båten far iväg på en spännande och oförutsägbar resa.

 

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar