Yogipaltunn

Tomte eller tomta?

Fick en förfrågan igår om någon i vår familj kunde vara tomte åt ett par fyraåringar.

 

- Jag ska kolla, svarade jag.

 

- Eller, så kanske du kan vara det?

 

- Nej, så genusinnovativ kan jag inte vara, sa jag och lade på luren.

 

Vad var det jag hade sagt? Att jag inte kan vara tomte, bara för att jag är kvinna? Tyckte jag verkligen så? Eller ville jag bara slippa klä ut mig?

 

Grubblade en hel del. Tomte som ord är helt klart i maskulinum. Annars hade det hetat Tomta, Tomtissa, Tomtessa eller kanske Tomtös? 

 

Inom oss har vi såväl maskulina som feminina sidor. Om jag bara lyfter fram mina maskulina, kanske jag kan kalla mig Tomte? Om inte annat för en dag. Trots att det blev ett himla liv när en kille skulle vara Lucia...

 

Det här med att det skulle vara lika villkor för män och kvinnor i yrkeslivet, är kanske en av det största myterna jag gick på som ung. Jag trodde på riktigt att jag skulle bli tagen på samma allvar, få samma lön och rättigheter. Tji, fick jag.

 

Att vara kvinna i ett gäng av kostymklädda män som ser sig själva som STORA ledare är en utmaning. Jag kommer såväl ihåg en övning vi gjorde där vi skulle definiera våra roller i en ledningsgrupp. ALLA männen sa att de vara LEDARE. Jag sa att jag var den SAMMANHÅLLANDE. Så där satt jag i en grupp, med säkert 7-8 män, som alla skulle leda. Och som jag skulle hålla samman som grupp. 

 

För mig var det så uppenbart att flera av dem inte sågs som ledare av personalen. 

 

Det lustiga med detta är också vilken värdering som lades i orden ledare och sammanhållare. Ledare var liksom lite finare. 

 

Och jag tyckte att det var förmätet att kalla mig själv för det. Och kände att min roll, som enda kvinna, var att få alla att gå mot samma håll. Att medla, jämka och visa vägen framåt. Att jag behövde förminska min egen roll för att få vara med kändes uppenbart. Så sorgligt.

 

Och det förväntades säkert av männen att de skulle svara att de var ledare. De satt ju i ledningsgruppen, så det var klart att de vara ledare. Eller?

 

Skillnaden mellan att var ledare och chef är stor. Och borde problematiseras oftare. 

 

Hur som, den här historien är 15 år gammal. Har dock en känsla av att det kunde vara likadant idag. 


För faktum är att de flesta på ledande positioner är män. Så även inom yogavärlden och andra mer eller mindre spirituella sammanhang. Gurusarna är män, de stora lärarna är män....En total spegling av samhället i stort.


Guru betyder "från mörker till ljus", så det fungerar för båda könen...

 

Och så får vi se om det blir någon Tomtös på julafton! Känns som att det är dags!

 

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar