Yogipaltunn

Personligt vs. opersonligt

De här två böckerna kom jag i kontakt med när jag förlorade min mamma för många, många år sedan. Ur Rainer Haaks serie Vägvisare. "Längtan efter liv" och "Att leva annorlunda". Rainer är en tysk präst vars ord talade rakt in i mig. Jag köpte upp ett lite lager och gav bort till vänner och bekanta. 

 

I några inlägg här på bloggen har jag resonerat kring det personliga. Hur svårt det kan vara att veta var gränsen går. Vad kan/vill jag dela med mig av? Samtidigt som jag vet hur mycket andras berättelser har format, tröstat och glatt mig. 

 

Så här skriver Rainer i "Att leva annorlunda":

 

"Den värld jag lever i blir allt mer opersonlig. Och därför blir också mitt eget liv hela tiden mer opersonligt, mer tekniskt, mer anonymt. Jag hämtar mina pengar i en automat, jag går och handlar i ett jättelikt varuhus och möter på centralstationen idel främmande människor.

   Jag kan inte förändra världen. Men jag kan i mitt eget liv göra något åt den där opersonligheten: Ett par vänliga ord till kassörskan i varuhuset, en glad hälsning när jag kommer in i ett rum, ett par lysande färgklickar i min  klädsel. När jag har möjlighet kan jag handla i den lilla butiken runt hörnet. Jag tänker äntligen bjuda hem några människor till mig. Och den som kommer till mig kan räkna med att bli bemött med värme och villighet att lyssna."

 

I jultider är det mycket som ska handlas. Både mat och klappar. Jag beställer en del från www.etsy.com. En fantastisk webbplats för oberoende hantverkare. Med deras egna ord: "Etsy is more than a marketplace: we're a community of artists, creators, collectors, thinkers and doers."


Flera gånger har jag beställt från Jen Renninger på Please Be Still. Igår fick jag den här fina tavlan från henne.

 

Med i paketet som hon skickat låg ett handskrivet kort.


"We Are All Connected" (en annan tavla vi har på landet).


På baksidan har hon personligen skrivit en hälsning. Jag blev så otroligt glad i själen, att en annan människa som jag inte känner, på andra sidan jorden, tagit sig den tiden. 

 

Att det sedan är en person vars konst jag älskar gör inte saken sämre. Konst och musik sköljer över våra barriärer och tar sig in alla skrymslen. Jag kan uppskatta en del konst, tycka den är intressant. Men så finns det de tavlor som jag bara kapitulerar inför. Som Caspar David Friedrich. Men de kommer jag tillbaka till. Här är kortets fram och baksida.

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar