Sociala medier och jag

Några ord om hur jag ser på sociala medier. Nu när jag mot alla odds börjat blogga. 

 

Gör en liten intervju med mig själv.

 

Vilka bloggar följer du själv?

Egentligen bara en. Och det är Fredrik Steens om hundar. Kollar in varje dag för att se om han kommer med ett tips om hur inkallning och gå i koppel ska fungera felfritt. www.fredriksteen.se

 

Vad tycker du om bloggar?

Det har varit massa liv om att man ska vara en förebild. Själv tycker jag att det är bra att man uttrycker sig. Inte minst att unga tjejer tar plats. Hade jag varit 20 år yngre hade jag säkert börja blogga för längesedan. Sen kan man inte förvänta sig att andra ska tycka att det man skriver är intressant eller relevant. Och innerst inne tycker jag nog att man har ansvar för det man skriver och lägger ut. Att förstå att det påverkar om man har, låt säga, 200.000 som följer en. Det kan det vara värt att tänka till en gång extra på vad är det jag vill förmedla. Men som företelse säger jag ja!

 

Facebook? Du finns inte med där eller?

Ja, du. Inte än. Motståndet är monumentalt från min sida.  Men det betyder inte att jag inte dyker upp där under 2012...

 

Varför det -  som du själv säger - monumentala motståndet? Är inte det lite löjligt och bakåtsträvande? Du tycker inte att du koketterar lite?

Kan man tycka, kan man tycka....För mig har det med integritetet och intresse att göra. Sen ska jag villigt erkänna att jag inte alls har koll på hur det egentligen fungerar. Drar säkert förhastade slutsatser av något jag inte känner till speciellt bra. Mitt avståndstagande ligger nog i att jag tycker att det verkar ta massa tid och att man delar med sig av relativt ointressanta saker. Men återigen, jag har inte varit där, så vad vet jag egentligen. 

 

Du tycker inte att själv gör lite samma sak nu med en blogg? Det vill säga att du delar med dig av, jag citerar "relativt ointressanta saker"? För ärligt, vem är intresserad av att du ska fira Lucia?

Jag vet! Men jag ska säga dig, att det blir lite som ett självspelande piano när man drar igång. Och det är faktiskt roligare än jag trodde. Om det sedan är relevant, det får läsarna avgöra. Nej, ta inte med det där sista. Det är en sådan klyscha som alla som är trängda politiker kastar fram.

 

Vi närmar oss slutet på denna intervju. Kort, det här med twitter?

Blankt. Fattar ingenting.

 

Då säger jag tack för att du har ställt upp och hoppas att du hittar din plats på arenan för sociala medier. Antingen på läktaren eller på planen.

Tack, tror nog att jag passar bäst till att sälja korv till publiken eller deltagarna. Men å andra sidan, jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. 

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar