Yogipaltunn

Aj, Buddha och påminnelser

Tredje advent. Talet tre återkommer ofta i spirituella sammanhang. Ett magiskt tal. Dessutom det jag hade på ryggen under alla år jag spelade fotboll. Hur som, idag hade jag tänkt skriva lite om doshor, och de är till talet just tre. Det kommer dock att bli först imorgon.


För först lite oj och aj. Morgonen inleddes med att jag tog en bild på en Buddha jag har på trappan. För allt kändes så bra. En lång nattsömn efter en härlig kväll på teatern (Hedda Gabler). Satte på vatten och skulle laga en omelett. När det var dags att vända omeletten tog jag tag i stekspaden som legat på en platta. Den är av stål i skaftet och hällen är en induktionshäll. Mindre lyckat. Det brände till som bara tusan i hela handflatan.


Först AJ. Sedan Oj! Hur ska detta gå? Tänk om hela handflatan blir ett stort sår. Det hinner jag inte med...Just det där, det hinner jag inte med gjorde nästan ondare än den fysiska smärtan. Väldigt intressant. Hinner inte med vaddå? Allt som ska fixas med lokalen, julbestyr och bjudningar. 


Med handen djupt ner i en vattenfylld kastrull började jag sortera ut vad som var vad. Vad som var viktigt och det som sinnet bara rusade iväg och skapade stress kring. Själva brännskadan såg ut som svålet på en gris och kroppen arbetade samtidigt på för fullt.


Jag blev uppenbart rädd för hur det tedde sig, och när jag blir rädd blir min ton onödigt hårt mot omvärlden. Rädslan bränner bort den omtänksamma tonen. Fokus riktas mot egot och hur det ska få rädslan att försvinna.


När sambon påpekade detta var det som att smärtan löstes upp och en känsla av att det löser sig infann sig. Att bli påmind är bra! 


Några timmar senare har handen börjat läka fint, men den får täckas med en kompress några dagar. Glädjen är tillbaka och nyfikenheten över sinnet som en betraktare. Den som ser vad som händer och ställer sig lite vid sidan om. Inom yogan pratar vi om tre sinnen. Det positiva, den negativa och det neutrala. Där det neutrala är det mest eftersträvansvärda när sinnet observerar utan att värdera vad som är gott och vad som är ont. Inte alltid självklart och då är det bra att påminna sig om att mål också kan vara strävansmål. Ett sätt att ta ut riktning mot något. Om man sedan når hela vägen fram kanske inte är möjligt och inte heller önskvärt. Allt beroende på vart livet ska ta en. 


Det får mig att tänka på ord från Osho: Life is not a problem to be solved, but a mystery to be lived. 


Under de timmar som jag gav till läkningsprocessen läste jag i Janesh Vaidyas utmärkta bok "Ayurvede för ditt sinne". Lättläst och utförligt om bland annat doshor, chakran och ayurveda i största allmänhet. 


Kommer tillbaka mer till doshor och chakror framöver. Nu ska jag vila handen...

Bilden på Buddhan tagen innan handen brändes.

Tre filurer, för dagens tema tre.

Senaste inlägg

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln

-